Saras mamma slog henne varje dag

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-01-30

”Mammas filosofi bestod i att slå barn”

Under hela uppväxten blev Sara slagen av sin mamma.

Det knäckte hennes tro på sig själv.

– Om man inte hade något värde hemma är det inget man plötsligt bara får, säger hon.

Sara visst inte när slagen från hennes mamma skulle komma, men det var "dagligdags". OBS! Bilden är arrangerad.

Det räckte med att Sara frågade efter sina strumpbyxor – så fick hon en örfil av sin mamma. Hon visste aldrig när slagen skulle komma.

– Men det var dagligdags. Min mammas filosofi bestod i att man ska slå barn, säger hon.

I dag är Sara 45 år och lever fortfarande med de psykiska ärren. Det är först nu, när hon börjat i terapi, som hon förstått att mammans slag inte var hennes eget fel.

Sara och hennes två syskon blev slagna, sparkade och förolämpade under hela uppväxten. Mamman tyckte att barn skulle finnas men inte höras, och blev ofta irriterad för småsaker

– Jag är äldst så jag blev tidigt kuvad. Det mesta i mitt liv gick ut på att bli bekräftad av henne, säger Sara.

Psykisk misshandel

Sara och hennes bror blev uppfinningsrika i hur de skulle ta emot slagen.

– Om man spänner rumpan gör det inte lika ont, sade vi till varandra.

Men mot den psykiska misshandeln fanns inget skydd. Sara kände det som att hon inte ens var värd soporna utanför dörren. Hon blev skygg, och rädd för vuxna.

– Jag ville inte att någon skulle närma sig mig, säger hon.

I skolan förstod de att något var fel. När Sara var 11 fick hela familjen gå till ett barnpsykiatriskt sjukhus men inget hände. Några år senare kom lagen som gjorde det förbjudet att slå barn.

– Mamma flög i taket totalt när hon fick höra talas om den. Hon sade att det hindrade henne att uppfostra sina barn.

Lagändringen hjälpte inte

Efter lagändringen trodde Sara att hon äntligen skulle få vara i fred. Men hon misstog sig. Hon tog då kontakt med både skolsyster och socialen. Det gjorde situationen värre – de berättade för Saras mamma om samtalen.

– Efter det drog den riktiga misshandeln igång, säger Sara.

Hennes förtroende för vuxenvärlden var också raserat.

– Alla de små rop jag kastade ut till skollärare och socialen blev så totalt fel. Samhället måste bli mycket mer lyhört för barnen, säger hon.

I dag tror hon dock att det blivit lite bättre. Hennes mamma var gift med en chef inom försvaret, och familjen hade en hög social status.

– En sådan familj gick man inte in och rotade i då. Men i dag tänker man nog inte på samma sätt.

Fotnot: namnet Sara är fingerat.

Följ ämnen i artikeln